När man har femhundrafemtiomiljoner tankar samtidigt och så bryter man ihop! Den där jävla räddslan att man kanske inte kan få barn i framtiden pga PCOS. Elr att man kanske inte hittar nån som älskar en. Är det dags att byta jobb än? Vad ska man jobba med? Hur fan vet man när man kan lita på nån annan? Dagen då min mamma dör, blir jag ensam då? Hur ska jag klara mig? Vill inte uppleva den 20-21 maj,när sorgen är brutal. Tiden läker inga jävla sår! 

 

Jag behöver bara få bryta ihop en stund för att orka igen! 💪👋