När man har femhundrafemtiomiljoner tankar samtidigt och så bryter man ihop! Den där jävla räddslan att man kanske inte kan få barn i framtiden pga PCOS. Elr att man kanske inte hittar nån som älskar en. Är det dags att byta jobb än? Vad ska man jobba med? Hur fan vet man när man kan lita på nån annan? Dagen då min mamma dör, blir jag ensam då? Hur ska jag klara mig? Vill inte uppleva den 20-21 maj,när sorgen är brutal. Tiden läker inga jävla sår! 

 

Jag behöver bara få bryta ihop en stund för att orka igen! 💪👋 

 

Ännu en vecka har gått och lika kallt är det ute. Längtar till maj då börjar alla bilträffar igen, yeeey! 

 

 

Anyway! Jag sitter och funderar på om man kan skriva brev till sitt framtida barn? :) har till och med bett mamma att skriva brev till sitt framtida barnbarn utifall hon inte längre lever så vill jag iallafall att mitt barn ska lära känna henne <3